Jag har funderat på det här med kärleks filmer. Varför tror vi på dom?
Det börjar alltid med att dom träffas på några konstiga ställen och de faller för varann.
Sen i mitten någon stans så blir dom osams och de vill inte se varann mer.
och det slutar alltid med att dom lever lyckliga i alla sina dagar.
Varför fastnar vi för dessa filmer? egentligen dom flesta kärleks filmer är klychor men ändå så fastnar man för dom.
Jag fastnar för dom vill jag lova de flesta i alla fall! Filmer som Hur man blir av med en kille på tio dagar. Och the wedding date dom två är mina favorit filmer. Och det slutar med att dom får killen i slutet jag grinar alltid när dom blir osams. Och sen grinar jag alltid när dom får varann.
Varför fastnar man för dom?
För man vet att man kan inte leva lyckliga i alla sina dagar det kommer alltid upp problem. Jag vet att jag låter förbaskat negativ men så är det juh faktiskt att man kan inte leva lyckliga i alla sina dagar.
Det kommer alltid komma upp problem och för det mesta så hoppas jag att man kan lösa det, som mamma och pappa dom har varit gifta i tre hundra år nej inte så länge men det känns så i alla fall. Men dom två älskar varann men dom är osams ibland.
Jag måste säga att jag beundrar dem som kan vara med samma kille/tjej i så många år. Hur står man ut? Jag menar jag var ihop med samma kille i två år och ja vi var på väg och döda varann efter ett tag.
Så jag förstår inte hur man klarar det att vara tillsammans med samma kille i så många år.
Och varför tror vi på klychor? vi vet juh att för det mesta så funkar dom inte men ändå så tittar vi på klychiga filmer och älskar dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar