blev väldigt glad!

Måste bara säga en sak i dag när jag hade samtal med Ludde i dag han tyckte jag hade utvecklas. Och det värmer måste jag säga och i dag så bröt jag i hop när jag pratade med mamma för jag insåg att fan jag åker ju hem nästa vecka. Shit jag insåg det när jag ser på mina väskor som ligger på golvet och allt är nedpackat jag ska bara städa det känns ja nej ajg vet inte vad jag ska säga jag måste säga att jag är panikslagen och lessen känns så tråkigt. Trots att jag saknar mina älsklingar här hemma har jag fått gjort det jag verkligen älskar och vill jobba med och nu ska jag försöka kläma in skrivandet i mitt vanliga liv där hemma i dalarna. Kan ni förstå hur konsigt det känns?