Jag visste att det skulle ta slut jag visste att det bara var ett år jag visste att det skulle komma förr eller senare. Men man har bara inte tänkt på det man har dragits med glömt tiden.
Men nu står jag här med tårar i ögonen och önskar mig tillbaka till den där dagen jag kom tillbaka hit igen eller första gången jag kom hit.
Jag var så nervös jag satt på den där färjan och tänkte ut som värsta senarium som kunde hända men det jag var mest rätt för var att ingen skulle gilla mig.....Tänk vad fel jag hade.
Och sen kommer det ett gäng och möter mig och jag minns inte namnen på någon av dem blandar i hop namn och är allmänt förvirrad som bara jag kan vara eller nåt. Skriver till Tove att hon sitter i bilen men hon är hemma men det var Hanna som körde bilen det är ett minne jag alltid kommer att bära med mig vad jag skattade då.
När jag fick beskedet att jag skulle få komma tillbaka många månader hemma på må få hann skriva in mig på af hann skriva ut mig på af inom en vecka. Många tårar många fan helvetes jävla skit CSN och mycket ridnig och och för sig. Men jag gick av och an för jag visste att jag ville vara någon annanstans jag ville vara här. Och sen när jag satt vid datan och fick mailet jag trodde jag skulle få en hjärtallack det var nästan så att jag inte ville öppna mailet. Men så stod det där att min överklagan hade gått igenom jag skrek i stackars Annas öra och jag grät av glädje jag skrek lite till jag kunde inte fatta att jag skulle få åka tillbaka. Och sen ringde jag den första som jag hittade i min telefon bok och det var Tove jag skrek hon skrek och hon sprang runt och sa att jag skulle komma tillbaka. Åkte tillbaka och där stod det välkommen tillbaka Sara då grät jag kunde inte fatta att jag var här igen.
Och sen fick jag ta med mig min lilla hårboll hit många promenader mycket skit snacka med Michelle. Och en hund som åh andra sidan retar gallfeber på mig som inte kunde lägga sig ner en sekund när vi satt ute om någon annan var med för då ville jag leka. Men dom gångerna det bara var jag och han lade han sig alltid ner och tog det lungt. Han spydde under min säng några gånger han delade alltid min säng. och han vandrade nog in i de flestest hjärtan alla kommer i alla fall minnas den där dryga busiga terriern som hon i skreivar linjen hade med sig.
Och ja sen min första riktigta utekväll grymt rolig som jag skulle tagit så mycket tidigare. Men jag tar igen det sen när vi ses igen.
Så många minnen som jag helt enkelt inte kan skriva om som jag inte kan finna ord till men detta år har varit så underbart detta är den enda gången jag kan säga att det ska bli tråkigt med sommarlov. Om det bara hade varit lite till bara några dagar till då hade vi inte behövt tagit farväl i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar